Byggfukt och konstruktioners fuktbeteende – forskning och sensordata talar för tidig och behovsstyrd ventilation av konstruktioner
Byggfukt är en av de svåraste utmaningarna att hantera inom byggandet. Även om man ofta antar att konstruktioner torkar med tiden visar forskning något annat: fukt kan stanna kvar i isoleringen länge och utgöra en risk för konstruktionernas skick. I dag möjliggör sensorteknik realtidsövervakning av fuktläget och med smart, behovsstyrd ventilation kan konstruktionerna torka snabbare redan under byggskedet.
Fukt som samlas i konstruktioner under byggtiden är ett svårt problem att hantera, trots olika skyddsåtgärder. Fukt uppstår lätt i byggmiljöer, till exempel på grund av regn, fuktiga byggmaterial eller att konstruktioner stängs in för tidigt.
På många byggarbetsplatser har man varit vana vid att låta fukten vara och lita på att den med tiden torkar av sig själv. Forskningsresultat utmanar dock denna föreställning. Geving och Holme (2009) visade till exempel att inbyggd fukt torkar långsamt och kan finnas kvar i låglutande takkonstruktioner i flera år. I en nyare studie följde Asphaug et al. (2024) med hjälp av sensorer två pilotobjekts tak och observerade att byggfukt påverkade sensorernas mätningar ännu 7–8 månader efter att byggnaderna hade färdigställts. Detta visar att problemet inte är tillfälligt – fuktens effekter kan kvarstå länge, försämra konstruktionernas skick och förkorta deras livslängd. I denna artikel förklarar vi hur konstruktioners fuktbeteende skiljer sig från traditionella antaganden och varför ventilation av konstruktioner under byggskedet är en viktig del av lösningen på byggfukt.
Fysiken bakom konstruktioners torkning
Fukt rör sig i konstruktioner genom tre huvudsakliga fysikaliska mekanismer: diffusion, konvektion och kapillär transport. Med diffusion avses vattenångans strävan att utjämna koncentrationsskillnader – fukt rör sig från områden med hög ånghalt till områden med lägre. Konvektion innebär att fukt transporteras med luftflödet: om luft kan röra sig inne i konstruktionen transporterar den även fukt med sig. Kapillär transport sker i sin tur när vatten rör sig som vätska i materialens porer, till exempel genom att sugas upp i trä eller isolering.
I en otventilerad konstruktion (eng. compact roof) kan fukt som blivit kvar i konstruktionen under byggtiden inte avlägsnas, eftersom konstruktionen är tät och har nästan ångtäta ytor på båda sidor – såsom yttertaket och ångspärren. Då är fuktens vägar ut ur konstruktionen blockerade.
Diffusion sker nästan inte alls, eftersom vattenångan inte kan förflytta sig inne i konstruktionen mot ett torrare område. Även konvektion förhindras, eftersom luft inte kan röra sig i konstruktionen.
Kapillär transport upphör när fukten inte kan avdunsta ur materialets porer. Fukten blir kvar i isoleringen och andra porösa material, där den kan finnas kvar länge om inte förhållandena – som ventilation eller skillnader i ångtryck – förändras.
Fukten som blivit kvar i konstruktionen står inte stilla inne i konstruktionen, utan reagerar på temperaturförändringar. Den dagliga temperaturväxlingen får fukten att röra sig: på dagen, när solen värmer yttertaket, stiger dess temperatur och fukten förflyttar sig djupare in i isoleringen på grund av temperaturdifferensen och den ångtrycksskillnad som uppstår. På natten, när konstruktionen kyls ner, ändras rörelseriktningen och en del av fukten rör sig åter uppåt.
Detta kan i sensormätningar ses som dygnsvisa variationer i relativ fuktighet (Asphaug et al., 2024), vilket dock inte visar att konstruktionen torkar, utan endast att fukten tillfälligt omfördelas inne i konstruktionen. Den verkliga torkningen sker först när fukt avlägsnas ut ur konstruktionen – exempelvis med hjälp av ventilation, undertryck eller tillräckligt stor ångtrycksskillnad.
Behovsstyrd ventilation som lösning på byggfukt under byggskedet
Ett ventilerat tak erbjuder en lösning för att avlägsna byggfukt under byggskedet. Geving och Holme (2010) visade i sin studie att även små – både planerade och oplanerade – luftflöden kan påskynda konstruktioners torkning avsevärt. I deras undersökning förblev otventilerade takkonstruktioner fuktiga i flera år, men redan ett litet luftutbyte ökade torkhastigheten och minskade risken för mögeltillväxt. Även i den studie som Ramboll Finland utförde för VILPE bekräftades ventilationens betydelse. Traditionell undertrycksventilation torkade ett vått tak på tre år, medan behovsstyrd ventilation med hjälp av en takfläkt uppnådde samma nivå av torkning på 1,5 år. Avgörande var att ventilationen inte var kontinuerlig och beroende av naturliga luftströmmar, utan att dess funktion styrdes utifrån konstruktionens och väderförhållandenas verkliga fuktsituation.
Denna princip har förverkligats i praktiken i VILPE Sense-fuktkontrollsystemet, där sensordata, takfläkt och automatisk ventilationsstyrning fungerar tillsammans. Sensorerna mäter fukt och temperatur i realtid, och styrsystemet intensifierar ventilationen endast när förhållandena kräver det. På så sätt påskyndas torkningen ännu effektivare än med undertrycksventilation. Samtidigt producerar systemet dokumenterad information om konstruktionens fuktbeteende, vilket ger transparens och trygghet i byggprocessen.
Slutsatser
Byggfukt är en konstruktionsmässig risk som inte försvinner enbart med tiden. Forskning visar att i täta, otventilerade konstruktioner kan fukt finnas kvar länge inne i materialen och skapa förutsättningar för mikrobtillväxt. För att torkning ska ske krävs verkliga vägar för fukten att ta sig ut – i praktiken ventilation som är planerad och dimensionerad utifrån rådande förhållanden.
Mätteknologi möjliggör kontrollerad torkning. Den data som sensorerna producerar ger insyn i vad som faktiskt sker inne i konstruktionerna och gör det möjligt att styra ventilationen efter behov.